Lördagsmys.

Äsch, vi lyxade med lite snabbköpsgâslever i soffan. Zapping galore mellan ESC och The Voice. Vill nu klippa hâret som Jennifer. Page med lugg. Vill ha. Hur snygg är hon?

Miam. Som förrätt. Till huvudrätt hade Sockergrynet gjort pizza. Oreganopizza, se nedan. 

En liten del av donnan som förvägrar oss många värdefulla timmars sömn varje natt. Varför har jag inte fått barn som sover vid tillfälle? Jag skulle vara en mycket bättre och snyggare person med mer sömn. 

Har börjat ta detta på allvar. Ser förmodligen totalt galen ut när jag försöker mig på alla positioner. Klarar okej huvudstående, men kan ej ha handflatorna i marken och raka ben samtidigt. 

Pring enizzan. En tredjedel var täckt av ett centimetertjockt lager oregano (lämna ej en fyraåring ensam med kryddburkarna). En tredjedel hade ingen oregano - Veras - och en tredjedel var en kompromiss. 

Och där sitter hon och kniper med tårna och ser oskyldig ut. Trots att hon ganska ofta är skyldig till det mesta som händer här. Till exempel tar ut alla skivor ur fodralen, all tandkräm ut tuben och allt badvatten ur badkaret. 

Och hon den stora, som kan skriva alla siffor och bokstäver nu, och som skriver skriver skriver. Hundra blad om dagen. Bokstäver i rader, för det lär de sig på skolan. 

Mare mare.

Den här bilden - från en majdag förra året - har ingenting med majdagarna det här året att göra.
Lägger upp den ändå, eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska göra med den poetiskt grå Paris-himlen utanför. Jag tittar ut genom alla fönster, och ropar till C:
- Titta, ett hörn av himlen är blått! Kanske blir det fint idag?

Det här med att ha bytt klimat är lite klurigt. Att ha bytt miljö, så totalt. Parisarna har tagit fram sommarkläder och knyter sina tröjor över axlarna. Vi huttrar och tycker att femton, sexton grader är vinter.
För vi vande oss vid evig sommar.

Att inte bara kunna gå till havet med sin fyraåring och lära henne simma.
Att inte ha huden full med sand från och med april månad.
Den här flytten - tro mig - var helt utan ånger. Je ne regrette rien. 

Men man får titta tillbaka lite grann. Smygkika över axeln och tänka på vad man hade. Sluta ögonen och vara tacksam över att få ha alla minnen från alla platser som varit mina en gång.

Och jag är lycklig här. I fina, fina Seine-et-Marne. Men havet. Jag saknar havet. Att gå runt i kristallklart vatten som gnistrar av solreflexer. Att höra vågorna som rullar in. Havet om mörka sommarkvällar. Havet stormiga vinterdagar.

Men jag kunde inte stanna. Ibland måste man välja. Och jag valde rätt, det gjorde jag. Men ibland - sällan - ser jag mig om över axeln och blinkar bort tårar, bländad av reflexerna som slår mot en kristallklar vattenyta.

Fredag.

Glimtar av en fredagmorgon. Your's truly, trött men vid gott mod. På jobbet tidigt för att kunna smita vid 16-tiden, sedan är jag helt och hållet mina barns, för resten av fredagen. Hämta på skolan, bageriet, parken... stuff like that.
Nedre bilden: Skorna jag jobbar i, och skorna jag kommer till jobbet med. Alla tycker att de tär mycket roande med mina skobyten. Första gången de fick se mig i mina neonfärgade sneakers sade min kollega X att det förmodligen var förbjudet. Gäller att ha back up i handväskan då.
Så. Trevlig fredag kära ni.

C'est fou.

Zappar. 
Kommer till en kanal läääängst ned i menyn, en sån som man knappt vet finns.
Kille sjunger.
Chris bara:
- C'est fou comme on aurait dit Darin. 
Eller ärligt talat sade han: C'est fou comme on aurait dit ton chanteur Darin. 
(Eh oui, j'aimais bien).
Och jag ba:
- Nä, inte alls. Inte alls likt.

Sen tjej som sjunger.
Jag:
- Kolla, helt galet lik Idol-Agnes. Sjuuukt lik!

Långsamt - by deduction - lyckades vi begripa vad som försigick. Det var Darin & Agnes. Ej mycket tycks ha hänt på populärkulturfronten sedan jag lämnade mitt hemland.Programledaren lyckades jag inte komma på vem det var. Är inte Peter Settman kvar på SVT? Weird klänning också, och svårläst attityd. Skämten gick nog inte igenom dubbningen?

Weird. 

Bounty-bliss.

Har vi pratat om hemgjord bounty? Det borde vi kanske göra. Finns det någon på denna planet som inte gillar bounty? Personligen är jag en ohejdbar kokos-fantast, och bounty kommer alltid att befinna sig högst upp på listan av godsaker.
Det bästa: Den hemgjorda varianten är helt fri från kemikaliska tillsatser, och man fixar den på ett kick.
Vill man kan man göra den nästan helt sockerfri dessutom.

Ställ en burk kokosmjölk - öppnad - i frysen en halvtimme. Ta ut och skrapa ur det stelnade, tjocka (och häll bort det vattniga).
Värm pâ svag värme: Den krämiga kokosmjölken, ett par skedar kokosolja plus - om man vill - någon sked socker. Blanda i en deciliter riven kokos. Kräma ihop. Häll i en panna och låt stelna minst ett par timmar, helst en natt.
Skär i bitar och doppa i mörk choklad. Låt stelna.
Bounty-bliss.