tisdagen den 8:e november 2011

Förlossningen. Del 1.

Snärtig rubrik, eller hur?
Det är mest för mig själv jag vill skriva ner hur det var, för att inte glömma bort, men jag misstänker att den korta förlossningen ändå blir en lång historia, så vi tar det bit för bit. Det här är första, och det är egentligen bara preludiet. 


På fredagen den 28e oktober åkte vi in till Clinique Clementville. Inte för att föda, utan för att det var vårt beräknade baby release-datum. Monitoring och undersökning visade att det inte fanns några tecken på att bebis var på gång. Ärligt, sedan maj månad har jag aldrig haft så få sammandragningar. Jag låg där med elektroderna på magen och försökte med viljestyrka tvinga fram en sammandragning, men kurvan var så när som platt. Vi bokades in för igångsättning söndag kväll, och fick åka hem. I Frankrike väntar man i cirka 3 dagar med igångsättning, eftersom man anser att det är stora risker med att gå över tiden. 


Besvikelse. Och rädsla över igångsättning. Lite ilska mot min kropp som inte klarar av att sätta igång sig själv.


På kvällen skickar jag ett mess till min syster: Noll bebis. Men har liiiite ont. 
Jag och C läste ganska länge på kvällen, och bebisen sparkade som aldrig förr i magen. Klockan 02.00 vaknar jag och har ont. Det var inte sammandragningar som jag upplevt dem under graviditeten, utan bara väldigt ont i en diffus zon mellan höfter, mage, lår och rygg. 
Min reaktion (eventuellt ologisk):  Tog en huvudvärkstablett, kröp ihop intill C... och somnade om. 


04.00: Jag vaknar och har så ont. Det är som om det är en, enda lång värk som aldrig släpper taget. Panodil-tricket funkar inte, jag försöker andas så där som man får lära sig på kursen, men att andas när hela kroppen är spänd av smärta... är inte lätt. C vaknar av mitt vankande, och frågar om vi ska åka. Jag säger nej, och tänker att vi måste klocka värkarna, så där som man ska, men den här värken har inget slut, ingen början. Och så... upphör den. 
- C'est fini!, viskar jag lyckligt till C. 

Trodde jag. Och så sätter det igång igen. Misstänker att vi bör göra oss i ordning för att åka in till kliniken, men jag har tusen saker att göra först. Till exempel duscha och skölja ur hårinpackningen. Göra kaffe och leta reda på mitt blodgruppskort. Det stressar mig att jag inte klarar att klocka värkarna. Men att ligga still på sängen med tidtagarur i handen är inte ett alternativ just nu. 


I duschen: Jag skakar. Jag har så ont. Mest i höfterna, och ner i låren, det är som att jag inte kan kontrollera min kropp som bara skakar och skakar. Står i duschen en kvart och försöker sedan uppskatta hur många värkar jag hade under den kvarten. Äsch, åt helvete med räkningen. I ett fåfängt ögonblick tänker jag på att sminka mig: Nä,det går inte. Äsch, åt helvete med sminket. Står dubbelvikt över handfatet och väntar på att få en liten frist, en halv minut bara, tillräckligt för att borsta tänderna och klä på mig.


Klarar inte att dricka kaffe, kan inte stå upp. Jag sitter ned och är helt i min egen värld. C hämtar väskorna - alla väskor utom just BB-väskan, den tar vi inte med, extrapoäng där - och jag undrar hur i hela fridens namn jag ska kunna ta mig till bilen. Mission impossible. Så en till värk som får mig att vika mig dubbel och som helt paralyserar mig, och där får jag tillräckligt med motivation för att resa mig, och ta mig nedför trapporna och till bilen. 

Jag har en enda tanke i huvudet: Epiduralbedövning. Morfinsprutor. Det är min raison d'être och det som får mig att åka. Och nästa tanke: De får inte skicka hem mig.

Det ljusnar över Montpellier när vi ger oss iväg. Himlen är rosa, staden vaknar och C kör försiktigt, försiktigt, med handen på min mage. Klockan är kvart över sex.

5 kommentarer:

Ana sa...

del 2, fort!!!!

Mia sa...

Detta har blivit största modet nu, vet du Att vara någons fru-Emma precis gjort en likadan serie?
Att föda barn och skriva om det är trendigt.

Annika sa...

Ojoj, vantar spant pa fortsattningen...

Annika sa...

Fantastiskt! Ser verkligen fram emot fortsättningen.

Sara sa...

Ana: Varsâgod!

Mia: Kanner inte till Emma, men ar ingen flitig blogglasare just nu!

Annika: Och del 2 kommer har!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...